Håsjö är också granne med Ragunda och Fors socknar, vilka var av större vikt i östjämtlands historia. Där hade ärkebiskopen i Uppsala laxfiske som han vårdade ömt. Han gjorde där täta besök. För att kontrollera fisket hade han uppsyningsmän på platsen, och till dem byggde han en gård som sedan har givet orten dess namn, Bispgården. Att Håsjö inte hade någon större betydelse i historien på medeltiden och därefter, får man tillskriva det faktum att det var en skogsbygd. Den var mest lämpad för jakt och fiske.
Bosättningarna var få och koncentrerade till vissa delar av socknen. Det var i första hand i området vid Singsjön där Valla och och i första hand By var de största byarna. Sedan fanns bosättningar närmast Svedje och Västanede. Dess invånare levde troligtvis även de på jakt och fiske samt på mindre jordbruk. Någon större befolkningsökning i socknen under medeltiden och framåt skedde nog inte. Man kan se ett exempel på detta i de jämtländska räkenkaperna från 1564-1567 samt 1568-1571. År 1566 finns tolv bönder och år 1568 hade det ökat till 14 i Håsjö socken. Någon större förändring av antal i Håsjö skedde inte under de kommande 300 åren.