Bild från den gamla utsiktsplatsen vid Sillre Lars Åke Melin, Alnö sjunger "På gille i Sillre"
Det byggdes även rännor och kanaler på andra ställen i Håsjö, Mellan stora och Lilla Kälsjön grävdes en kanal för att förbättra möjligheterna för flottning. Den leden är nu torrlagd. Flera långa timmerrännor byggdes inom Håsjö flottningsområde. Då Singsån både var brant och stenig bygg-des rännor över de svåraste partierna. Den längsta rännan var delen från Mannsjön till Ragunda. Det gick parallellt med landsvägen och ingen kun-de undvika det skådespel som timrets väg nedför rännan skapade. För att bevaka att allt löpte enligt planerna behövdes ett antal rännvakter. Dessa var utplacerade så att de hade synkontakt med varandra. De bevakade sina respektiva delar av rännan för att snabbt kunna hissa stoppflagg och stanna av timmersläppet.
I och med flottningen hade ett nytt yrke skapats. Flottningen blev skogsarbetarnas vår- och sommarjobb. Det var en välkommen förtjänst till den magra inkomst de haft under vinterns skogsarbete.
Att transportera virket vattenledes gick bra och bidrog till att uttaget och leveransera av virke ökade. Timmerskoterna på sjöarna blev större och fler. Men i och med att järnvägen kom, fick flottningen svår kon- kurrens. Så småningom lades flottningen ned. Men då hade vattnet använts som transportmedel i cirka sjuttiofem år.
Flottning vid bron över Singsån i Östansjö mitten av 1940-talet
Från vänster Bertil Sidén, Herbert Nilsson, Selma Andersson, Karl Axel Andersson, Helge Dahlqvist, Karl Robert Amrén
Bertil drog i snöret till kameran och Selma var rännvakt.
Klicka här samt ytterligare en gång på den förstorade bilden
