Unikt
Vidare kan man i ett brev, som finns i Länsmuséets arkiv, och är skrivet av en person vid namn Olof Nordenström, att läsa: "I väster om Singsjön i Håsjö, är en stor vik utgörande en sjö för sig själv, kallad Engesviken". Dåvarande ägaren, fjärdingsmannen Eric Gerdin i By, röjde omkring 1836-1837 en stor svedja där och fann att där varit åkrar med höga renar samt stora stenrösen och bränd lera efter någon eldstad. Ödesbölet man nu återfunnit är med all säkerhet det i räkenskaperna 1568-71 och i brevet från 1893 omnämnda. Man får anse det unikt att man kan följa en så gammal gård genom så lång tid som det här rör sig om. Här har människor brutit mark, odlat och levt åtminstone sedan vikingatiden då minst två av gårdens invånare begravts vid sina hem. Man ställer sig en fråga i sammanhanget, nämligen när slutade gården att brukas och var tog de övriga vägen? Det är ganska fantastiskt att provet och uppgiften i räkenskaperna styrker varande så exakt när det gäller det undersökta odlingsröset.I glömska
Området har därefter åter fallit i glömska, ända fram till 1836, då man åter tänker odla upp marken. Det måste ha funnits något som gjorde att denne Gerdin valde just den här markbiten som ligger ganska långt från gården i By. Efter brevet 1893 glömdes platsen ånyo bort, tills man efter ytterligare nästan etthundra år, genom en slump, återfanns platsen. Att den sedan skulle vara så unik och av så speciell karaktär hade man nog inte väntat sig. Det var ju ändå den gamla kyrkan som man hade i tankarna. Man kan väl inte säga annat än att det är en bit spännande historia. Man kan avsluta med att nämna lite om det som var början till historien, nämligen teorierna om gamla kyrkan. Den kyrka som idag står i Valla, Håsjö är från 1684. I klockstapeln hänger en av Norrlands äldsta klockor, av expertis daterad till tidigt 1200-tal. Här har människor brutit mark, odlat och levt åtminstone sedan vikingatiden då minst två av gårdens invånare begravts vid sina hem. Man ställer sig en fråga i sammanhanget, nämligen när slutade gården att brukas och var tog de övriga vägen? Det är ganska fantastiskt att provet och uppgiften i räkenskaperna styrker varande så exakt när det gäller det undersökta odlingsröset.Kolrester från vikingatiden
Om man nu leker med tanken att den sägen som berättar om den nedbrända kyrkan, är till någon del sann, får vi ett bevis på att det före 1684 funnits två kyrkor mellan gissningsvis 1200-1684. Först den som brändes ned omkring 1350, dels den som omnämnes i räkenskapsböckerna på 1500-talet Vid en provtagning 1984 under den nuvarande kyrkans golv hittades ett 15 cm tjockt brandlager. Kolprovet daterades av Naturhistoriska Riksmuséet till ca 900 e. Kr. Därmed torde det stå klart att kyrkan vilar på en mycket gammal fornlämning. Däremot kan man inte med den analys som gjorts säga varifrån kolet härrör. Att bestämma härkomsten kräver en mycket omfattande undersökning och drar stora kostnader. Fyndet gjordes av Karl-Axel Andersson när ett avloppsrör för dagvatten skulle grävas ned under kyrkans vapenhus. Antikvarien vid Länsmuséet, Ove Hemmendorff, tyckte att fyndet var mycket intressant och hans första teori var att kolresterna kunde härröra från en nedbrunnen medeltida kyrka. Den teorin visade sig falla, då kyrkan skulle ha funnits på 1300-talet. Kolresternaa var 400 år äldre. Vad som brunnit under kyrkan är ej utrett. Det kan vara en brandgrav eller efter någon annan eld. Beskedet klargör dock att det fanns människor på den här platsen redan under vikingatiden (800-1050 e. Kr). Man får därigenom leta någon annan plats för de tidigare kyrkorna. Frågan är bara var?Bronsåldern
Efter en förnyad undersökning som ännu inte är avslutad visar det sig att området varit bebott beydligt tidigare än man anat. Med mycket stor sannolikhet fanns det ett boende redan under bronsåldern. Undersökningen har dock inte slutförs ännu (maj 2022). Platsen ligger i ett område som vid första anblick ter sig perifeiellt placerat i utmarkerna till medeltida byar och tidigmoderna fäbodar. Tidigare har en vikingatida byggnad sam en intilligande grav undersökts arkeologiskt. Arkeologiska undersökningar har visat att människor tycks ha använt platsen under en 3000-års period, men hur platsen använts eller påverkats av denna användning har arkeologin inte kunnat påvisa. För att undersöka mänskliga aktiviteter vid Ängesviken under de senaste 3000 åren, samt hur dessa aktiviteter påverkat landskapet, undersöks platsen från ett tvärvetenskapligt perspektiv. Arkeologi kombineras med paleoekologi och rumslig analys. Det konceptuella ramverket för undersökningen bygger på historisk ekologi där kulturell nische konstruktion kombineras med "landscape patchiness". "Landscape patchiness" har sitt ursprung ur ekologin och lägger fokus på lakala vegetationsstrukturer. De äldsta praktikerna på platsen är ännu inte fullt ut klargjorda men platsens läge i landskapet ter sig som en trolig orsak till de första aktiviteterna. Pollenanalysen visar att området används för djurhållning under järnåldern, en aktivitet som kom att förändra landskapets struktur och platsens ekologi. Järnålderns kulturella nische ter sig multifunktionell där djurhållning har kombinerats med andra nyttjanden av utmarksresurser. Pollenanalysen visar att platsen verkar överges under medeltid för att sedan åter brukas för djurhållning under tidigmodern och modern tid. Undersökningen visar på vikten av tvärvetenskapliga undersökningar av otydliga och tidigare svårtolkade arkeologiska lokaler och sammanhang inom det Skandinaviska inlandet.Nordens järnålder räknas vanligtvis från ca 500 f.Kr till omkring 1050 e.Kr då vikingatiden - som utgör slutet av järnåldern - övergår i nordisk medeltid. Sämre klimat och mer krig än tidigare Övergången från bronsåldern till järnåldern kännetecknas av en dramatisk klimatförsämring då bronsålderns milda väder övergick i ett mera kyligt, fuktigt och solfattigt klimat.
Klimatförändringen innebar en katastrof för både djur och människor. Växtligheten förändrades och områden som tidigare varit odlingsbara övergavs. Missväxt och hungersnöd slog hårt mot befolkningen. De försämrade levnadsvillkoren påverkade även kulturlivet som gavs mindre utrymme än tidigare.
Ödesböle är historiskt en övergiven medeltida gård GPS-koordinater (WGS84)
Grav Ödesböle: N 63 00 496 E 016 12 782
Kallkälla Ödesböle: N 63 00 416 E 016 12 795